viva la vida

Visst är det underbart att leva, när man sätter på TV-n lagom till Aktuellts 21-sändning. Vad ser och hör man, lågkonjunkturen gör så att dom svenska företagen varslar ännu fler anställda, det uppdagas att en gammal dam har legat död i sex veckor på ett äldreboende i Karlskrona. Och så fortsätter det vidare och vidare...

Varför kablas det nästan bara ut domedagsprofetior och negativa nyheter över världen? Tja, det är väl inte helt sant ibland brukar ju nyheterna ha med något rundis-inslag, som det kallas när man ska skoja till det på journalistspråk. Jag skulle vilja ha ett speciellt program som hettet något i stil med "Feelgood-Nytt", där man bara fokuserade på positiva och roliga saker som har hänt. Då kommer dock nästa dilemma. Vad är roligt? Det betyder ju så olika för olika personer.

Det funkar ju inte heller riktigt bra. Men skulle man inte kunna ha en stå-uppkomiker som drar några one-liners istället för en nyhetssändning. Så får man avgöra om man själv tycker att det är roligt eller ej. Tjänar vi något på att vara uppdaterade av dom senaste nyheterna? Eller är det bara ytterligare ett begär, som vi skapar oss. I samma klass som ett överdrivet användande av datorn eller mobiltelefonen, eller ett alltför konstant mumsande av sambons muffins!?

Vad gagnas jag av att lära mig mer om min omvärld? Om jag ska vara riktigt egocentrisk och skala bort all hyfs och fason. Att jag kan imponera på andra med min kunskap? I så fall lär jag mig endast för att kunna bli bekräftad av andra och den kunskapen torde vara av det mindre bra slaget. Kan jag använda kunskapen om min omvärld till någonting bra? Ja, om jag också lägger lite kraft och handling bakom mina ord, vilket ju inte alltid är det lättaste. Men om jag gör det  så har jag alla möjligheter att kunna göra någonting bra.

Jag har ett favoritklipp på youtbe, det är den mycket hätska debatten mellan Janne Josefsson och Lars Adaktusson från tidigare i år. Dom ska diskutera vad granskande journalistik egentligen är och hur långt man får gå. Det som slår mig är att båda dessa respekterade, rutinerade journalister blir som två stycken barn i en sandlåda som bråkar om spaden. 

-Du är ju helt marginaliserad i dag, du sitter på en liten TV-station, säger Janne Josefsson till Adaktusson. 

-Och du använder samma stil som när du gör dina reportage, du lyssnar inte, förenklar i svart och vitt och kör över människor, kontrar Adaktusson. Jag hade gett bra mycket för att få höra den fortsatta debatten efter sändningstid.